Adrenalinet är på topp och här sitter jag.

Jag har bestämt att det här året ska bli det bästa någonsin med darling, fast om det kan slå 2006 är jag väldigt skeptisk till, då hände det massor av happythings, jag tog studenten, blev kär på riktigt, åkte på världens mysigaste resa tillsammans med min stora kärlek.
Ja, det här året planerar vi en yttligare mysig resa, var den bär oss har vi inte bestämt än, där skiljs våra tankar åt olika håll. Från och med nu ska jag ta dagen mer som den kommer, inte grbbla så mycket, leva livet lite mer.

Peter ringde för en liten stund sen och bad mig titta till solförmörkelsen ute.
Fan, jag blev ju livrädd. Tror han tyckte jag var konstig men vafan. Allt som har med rymden är jag helt fascinerad av, men samtidigt skräms jag. För just i det tillfället när det sker någonting så stort blir man själv helt plötsligt minst på jorden.

Inte en människa var ute, det var mörkt och helt knäpptyst, och där står jag och solförmörkelsen liksom.
Ni kanske tycker det låter fjantigt, men sån är jag! :)




Klicka på bilden för att lyssna på låten